Den ryske regissören Aleksandr Sokurovs film "Faust" premiärvisades i
Sverige igår lördag. Den bygger på Goethes versdrama men är en fri
tolkning som ingår i regissörens tetralogi om Hitler, Lenin, Hirohito
och nu Faust.
"Vår tetralogi (handlar om)... att även den som besitter enorm makt misslyckas.
Han är oändligt olycklig: ensam, det finns ingen harmoni. Historien
känner inte ett enda harmoniskt statsöverhuvud ", - säger Aleksandr
Sokurov.
"Tyvärr lär historien, människans erfarenhet, de flesta människor
ingenting. Precis som de deltog i korstågen och första världskriget är
de nu i färd med att ... bomba och döda igen ", förklarar Sokurov sin
pessimistiska hållning.
Utan att avslöja något om handlingen kan man nog säga att den som vuxit
ur Harry Potter och Sagan om ringen här finner en värdig fortsättning -
filmfotografen är för övrigt densamme som gjort Harry Potter, Bruno Delbonnel.
Den svenska publiken tycks dock ha svårt för att ta djävulen riktigt på
allvar. Han är ju sedan länge avskaffad hos oss, gudbevars, fast i Ryssland
har han återinförts (annars skulle Pussy Riot på sin höjd ha fått böter).
I Sverige skrattar och fnittrar den där den borde rysa och skälva.
Inte heller Fausts (Johannes Zeiler) uppfinningar - en klonad
provrörsmänniska och en antydan om att han kan upprepa naturens
vulkaniska explosioner (atombomben) - tystar riktigt fnittret.
Är det kanske så att vi när avskaffade djävulen också avskaffade en
möjlighet att verkligen frukta och avsky de stora människofientliga dåden?
Och tro att de bara är bioeffekter? Jag kan ibland känna en viss saknad
efter djävulen.
Men filmen gör vad den kan. Sokurovs bildspråk är rikt och
kanske är det den stora behållningen.Inte för inte är ryskans ord för spelfilm
kartina, detsamma som för målning. Sokurov kan spegla Fausts åtrå till
den unga Margarete (Isolda Dychauk) helt utan den västliga naturalismen
genom att helt enkelt fokusera på flickans flickansikte och låta det
lysa upp och bli nästan genomskinligt.
Det är ett bländande hantverk som etsar sig fast på åskådarens näthinna
säkert för att under lång tid återkomma i dröm och vaket tillstånd.
Filmen som är i klassiskt 4:3 format får ibland ett förvridet perspektiv
som för att antyda att något utspelas i en annan värld.
En personlig besvikelse var att filmen inte är inspelad på ryska utan på
tyska, förutom en kort scen på ryska. Djävulen talar nog inte bara tyska,
ett underbart vackert språk som han för övrigt passar på att förbanna.
Stefan Lindgren
PS. Filmens ryska version kan ses gratis på nätet:
http://kino-treiler.ru/trailers-2012/17-faust-sokurova-faust-2012.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar